Behöver bara skriva av mig...

Postat i Okategoriserat kl. 11:00 av | Kommentarer (0) |

Vad är tröttsamt?

Jo, att hålla på att bråka på jobbet. Finns så mycket skit som händer i världen, oftast nuförtiden anser jag att mänskligheten är fruktansvärd. Boko Haram, IS, tiggeriförbud i Norge osv osv. 

Och så märkligt nog, mitt i allt detta, är det ett problemet i min vardag att någon på jobbet tycker det är högljutt i det öppna landskapet. Jag skrattar för mycket. 

Jag har roligt. Jag mår bra. Jag känner mig uppskattad, respekterad, betydelsefull, får intellektuell stimulans, får skratta sådär innerligt. Allt det som jag brukade ha bland mina många, fina, nära vänner under flera års tid. Allt det som får mig att må bra.

För några år sedan började det sakteliga försvinna. Började närma mig (och passerade) 30, vännerna stadgade sig, flyttade till hus i stadens utkant eller långt bort, bildade familj. Jag var fortfarande väldigt välkommen, och det uppskattar jag, men känslan av att det inte riktigt finns tid för mig, att jag inte är tillräckligt viktig och att jag aldrig kommer i första hand tog alltför hårt på mig. 

Jobbet var ganska påfrestande till en början också. Kände att jag var på helt fel plats, jag passade verkligen inte in. Jag skulle också stå ut med den del konstiga kommentarer som "jag har med matlåda här på jobbet för jag vill hellre lägga pengar på att gå ut och äta med min fru på kvällen är med dig här - no offense". Jo, OFFENSE. Eller: "Sitt inte och jobba för länge nu. Det är ju alltid lättare för oss att gå hem som har något att komma hem till." JAG HAR OCKSÅ NÅGOT ATT KOMMA HEM TILL ÄVEN OM JAG INTE HAR FAMILJ! Jag har tex fritidsintressen.

Och erfarenheterna av att hitta nya människor, öppna sig för dem, bry sig om dem, vilja dem väl,  - för att sen inse att jag blir (ut)nyttjad, om än inte med dålig intention, så står jag dock kvar i olyckan när (ut)nyttjandet är över och de har hittat någon annan att nyttja. Det tärde ännu mer på mig.

Men så på jobbet kom vändningen för ett par månader sedan. Jag fick plötsligt de där behoven uppfyllda. Samhörighet, utveckling, självständighet, trygghet, uppskattning etc. Jag fick underbart lunch-sällskap. Nästan de enda sociala måltiderna för min del intas på jobbet. Jag tror det betydde en hel del. 

Men man ska passa sig för att vara ung kvinna och få manliga äldre vänner. 
Då reageras det.
Jag är nu utpekad som mobbare, den som skapar dålig stämning i gruppen och fryser ut. 
Det enda jag gjort är vågat vara öppen, vågat släppa in de som vill bli insläppta i min värld. Låtit de vara i fred som inte bjuder på sig själva. 

Take it or leave it. 

Men ta ansvar för ditt eget välmående och sluta se dig som offer. 

För helvete.
Annons:

Utan vidare diskussion

Postat i Okategoriserat kl. 21:44 av | Kommentarer (0) |

Flickan föddes först, men pojken blir tronarvinge. Vilket år är det nu igen?

Stipendiefond

Postat i stark kvinna kl. 22:26 av | Kommentarer (0) |

Jag har bestämt mig för att starta en stipendiefond. Har inte helt bestämt inriktning ännu, men hoppas kunna tillgodose de många människornas önskemål.

Ett första stipendium kommer gå till behövande som vill åka till terrariet i Helsingborg.
Blankett(er) kan förhoppningsvis hämtas här i framtiden.
Systemet bygger på samma system som utgör Skånetrafikens zonindelning. Så många zoner som man passerar för att nå Helsingborg, så många blanketter skall fyllas i.


Stark kvinna som gör research om det finns någon stipendiefond som stöttar resor till terrariet i Helsingborg.


USA-val på tisdag

Postat i Okategoriserat kl. 22:23 av | Kommentarer (0) |

Att det finns "undecided voters" är för mig helt obegripligt...

Testar att skämta bort det hela...








Tjejpennan

Postat i Okategoriserat kl. 21:22 av | Kommentarer (0) |

Detta är helt sjukt. Både roligt och skrämmande. På en och samma gång.

Sanne - nu även med headset

Postat i stark kvinna kl. 19:37 av | Kommentarer (1) |

Sanne Salomonsen.
Dansk.
Läderbyxor.
Headset!

Prins Charles känsla på SVT

Postat i stark kvinna kl. 19:47 av | Kommentarer (0) |


Den 29 september visar SVT en filmad uppsättning av Prins Charles Känsla av Liv Strömqvist som sattes upp på Intiman förra vintern. Jag såg den två gånger. Grät av skratt båda gångerna.

Missa inte.
För allt i världen.

Bli inspirerad genom att trycka här.

Nobody puts Baby in a corner!

Postat i stark kvinna kl. 02:32 av | Kommentarer (0) |

Flyttade banne mig på en tjej som trängde sig i kön idag. Hon fick en motivering. "Du, det där är inte ok."
Fair but firm.
Stark kvinna.

Det Fullständigt Flexibla Fruntimret

Postat i stark kvinna kl. 23:55 av | Kommentarer (0) |

Obligatorisk närvaro!
Missa inte Kim Anderzon och hennes föreställning "Det Fullständigt Flexibla Fruntimret"  torsdag kväll 26 juli på Hedmanska Gården. Kl 21 börjar föreställningen men jag är där 3 timmar innan för att få plats på första parkett. Såklart. Välkomna!


SKM - Starka Kvinnors Manifest - punkt 3?

Postat i stark kvinna kl. 21:22 av | Kommentarer (0) |

starka kvinnor förtjänar starka drycker...